torsdag 4 november 2010

Livet är här och nu

 

Vart tog tiden vägen?

Varje dag tänker jag att jag ska göra ett inlägg men sen blir jag bara lat och orkar inte. Tror jag förvandlats till nån liten deppig soffpotatis, iallafall emellanåt. Tänkte jag skulle måla några småprylar som ska pryda hemmet vid jul, gick ner i källaren nyss, ställde mig och glodde på grejerna en stund sen gick jag upp igen. Hallå, ork och inpiration, vart är du? Usch, jag behöver ett projekt, en mindre renovering kanske, dagliga promenader och ge bort mitt godis. Ge mig en ny livsstil tack.

Tänkte jag skulle slänga upp lite bilder från Emmys 6 års dag. Inte ens det har jag ju gjort och det har gått en måndag, skämmas!

PA090102

PA050097

PA090106

PA090110

PA020088

PA020087

Hon växer vår tjej, inte bara på  längden men som person. Hon har blivit mer självsäker och vågar ge sig på saker, dock finns det mycket som är farligt på kvällarna när det blir mörkt, men det hör väl till? I fredags gick hon på disco, helt själv, det ni! Det vågade inte ens jag i 3:an! Hon hade så roligt, klätt upp sig i prinsesskläder och  dansade med sina kompisar.

Då kommer den där tanken igen, ska vi verkligen flytta och sabba det för henne? Vårt drömhus dök ju upp i veckan, långt härifrån, maken har sökt jobb på olika ställen och pratat med mäklaren… Tiden får utvisa vad det blir, om det blir nått. Vi kanske blir kvar här ett bra tag till…. Blir lite ledsen när jag tänker på att vi måste sälja det här huset då, är så kär i mitt kök, det är så personligt, det här huset har ju blivit vi. Vår smak, våra minnen, våra liv. Hur ska vi bara kunna sälja det och hitta ett nytt? Ett hus kan man köpa, men ett hem växer ju fram…..

Familjen har varit sjuk mycket på sistonde med, förkylningar och konstiga symptom. Jag blir knäpp och försöker förstå sätta diagnoser och bota.  Blir rädd och tror det är barncancer, för de har ju några av symptomen, eller kan det bero på att jag skriver examensarbete om det? Att ha kunskap är inte bara makt, det gör en sårbar, medveten och rädd.

Rädsla ja, har blivit riktigt rädd för att ut och köra i mörker med, inte för att det är mörkt utan för att det springer en massa djur precis överallt. Har ju kört på en grävling  för nån månadsen och nu nyligen även ett vildsvin. Jag har haft tur men man blir så medveten och inser att livet är skört. Får tillbaka hemska minnen från bilolyckan då jag tvingades väja för en lastbil som körde ut framför mig och jag körde av vägen. 

PA150115

Nu är det dax att ta itur med livet, rycka upp sig och sluta vara soffis!

Ta hand om er alla, jag återkommer snart,

Kram Lina!

2 kommentarer:

Saramedflera sa...

Kramar till dig! Vad spännande med huset.
Kram

Grodmamman sa...

Känner igen det där med att man vill göra saker, men ändå inte orkar. Jag har det precis likadant!
Kramar